Igår kl 18:00 stod vi trötta, hungriga och nyanlända vid vårat slutmål, Smygehuk. Vi har nu varit på den såväl nordligaste som sydligaste punkten och det mesta däremellan av Sverige. Att vi nu har cyklat rubbet kändes stort och ganska överväldigande. Vi har än inte riktigt fattat att vi tagit oss fram cirka 220mil på cykel. Värk i ben, ont i rumpa och resten av kroppen, ett äckligt tält, regn, svett och odör har nu varit vår vardag i en dryg månad. Känslan över att ha gjort detta slår det mesta. Känslorna i kroppen flödade ganska likt studentdagen. Detta firade vi självklart med en middag på restaurang med god mat och dryck, självklart i en god väns lag. (tack farbror Kjell!). Allting igår var verkligen ”det sista”. Det kändes vemodigt men så fort vi åt middag så var vi bara sjukt stolta och glada att få åka hem till de faciliteter vi nu inte var vana med. Idag är vår sista dag på sadeln och vi ska nu kliva upp och äta segergröten och åka norrut, mot Kävlinge för att träffa vänner och sova inomhus (lyx!). Allt som allt har denna resa varit något utöver det vanliga, inget man är van vid alltså!
Hem ljuva hem, här kommer vi!
BikingRugrats 
Grattis till en bra prestation!
Förstår att det var en händelserik cykeltur, med minnen ni kommer bära med er resten av livet.
En sak jag undrat över, kan inte se några väskor på era cyklar. Ser ut som ni cyklat med ryggsäck hela turen? Om så är fallet, tycker jag det är originellt men onödigt ryggpåfrestande, eller? Packningen på cykeln väger ju nästan obetydligt vid färd. Har ni cyklat hela vägen, eller tagit hjälp av buss/tåg, förutom mellan Kiruna och Abisko?
Långfärdscyklisten Gert
http://cykeltramp.blogspot.se/
Hej Gert!
Vi flög upp till Kiruna från Stockholm och senare buss därifrån till Kilpisjärvi men från Treriksröset har vi bara transporterats på cyklarna.
Angående ryggsäckarna så hade vi på oss dem under hela resan och inga cykelväskor. Det var jobbigt första veckan men sen var det lugnt, däremot så rekomenderar vi cykelväskor främst för att ryggsäckarna ligger och trycker på de nedre regionerna under cyklingen 🙂
Grattis Martin och Kristofer! Ni kommer att gå långt i livet med den uthålligheten. Lycka till i fortsättningen! Det önskar Anita och Berthil. I kväll ska vi till Prästänget för att äta Tacos, som tack för att vi skötte campingen i 11 dagar. Hör gärna av er nån gång!
Det ska vi göra i fortsättningen på näst kommande äventyr!
Med vänliga hälsningar, Martin och Kristofer.
Grattis killar! Ni gjorde det. Jag är både imponerad och stolt över er båda två. Med målmedvetenhet kommer man långt här i livet. En viktig erfarenhet att ta med sig framöver. Ingenting är omöjligt. Välkomna hem på tisdag! Eva
Detta är så stort och jävligt häftigt! Bra gjort killar! Förväntar mig att få se bilder sen Krippe 🙂 stor kram