Igår cyklade vi upp från Smygehuk till Krippes vänner i Kävlinge, Vicky, Tomas och Victor. En skön cykling med vetskap om att resan nu är avklarad och det som återstår innan hemresan är gott sällskap, god mat och en efterlängtad vila – det vi ska göra idag!
I skrivande stund avslutar vi just nu en fullspäckat frukost och ingen havregrynsgröt! Den gröten kommer varken jag eller Krippe äta mer av…
Igår kl 18:00 stod vi trötta, hungriga och nyanlända vid vårat slutmål, Smygehuk. Vi har nu varit på den såväl nordligaste som sydligaste punkten och det mesta däremellan av Sverige. Att vi nu har cyklat rubbet kändes stort och ganska överväldigande. Vi har än inte riktigt fattat att vi tagit oss fram cirka 220mil på cykel. Värk i ben, ont i rumpa och resten av kroppen, ett äckligt tält, regn, svett och odör har nu varit vår vardag i en dryg månad. Känslan över att ha gjort detta slår det mesta. Känslorna i kroppen flödade ganska likt studentdagen. Detta firade vi självklart med en middag på restaurang med god mat och dryck, självklart i en god väns lag. (tack farbror Kjell!). Allting igår var verkligen ”det sista”. Det kändes vemodigt men så fort vi åt middag så var vi bara sjukt stolta och glada att få åka hem till de faciliteter vi nu inte var vana med. Idag är vår sista dag på sadeln och vi ska nu kliva upp och äta segergröten och åka norrut, mot Kävlinge för att träffa vänner och sova inomhus (lyx!). Allt som allt har denna resa varit något utöver det vanliga, inget man är van vid alltså!
Hem ljuva hem, här kommer vi!
Hejsan hoppsan! Det har hänt lite sen sist vi uppdaterade vart vi var eller hur vi hade det men vi kan väl börja med att vi svängde förbi Martins brorsa Erik i Växjö. Men vägen dit var inte en dans på rosor, minst sagt. Vi hade motvind på ca 7 m/sek och 12 m/sek i byarna och inte nog med det hade vi vårt kära och älskevärda spöregn med oss… Väl där mumsade vi abnorma mängder av Tacos, sjukligt efterlängtat!
Efter en härlig och go natt på en uppblåsbar säng vare dags att röra sig mot Osby, efter Älmhult. Den vägen var väl inget att hänga i julgranen direkt, mest kuperat och en oändligt lång smålandsskog! När vi väl hade landat våra farkoster på en rastplats vid en Statoilmack så häpnade personalen på macken oss! Vi skulle fylla på våra vattenflaskor och frågade snällt om vi kunde göra det och då sa hon i kassan ”om du inte ska handla någonting kostar det 5kr/flaska” WHAT!(?) och för att poängtera förvirringen hade vi precis innan köpt både sylt och mjukglass! Knäppt nog så fyllde vi på flaskorna men gjorde en smitare från ”betalningen”… En rejäl dänga där bak ska den Statoilmacken få som börjar kräva betalning för vattnet… Usch!
Trots den underliga incidenten dagen innan så vaknade vi upp glada och pigga och började cykla mot Kristianstad och åkte senare vidare Åhus som var en ruskigt vacker liten stad som hade sina österlen-drag i sig. Vi tänkte dra en fet och god glass men det började regna (igen!) så vi slängde på oss regnkläderna och cyklade vidare ca 1 mil till och har nu tältat precis vid stranden (bild kommer imorgon när det är ljust)
MEN faktum är att detta var vår näst sista dag eftersom imorgon når vi Smygehuk! Hela morgondagen kommer att vara en enda stor taggdag!
På återseende!
Som plåster på såren för de brustna ekrarna vi erhöll häromdagen gick vi till Team Sportia i hopp om att de skulle kunna byta våra trasiga ekrar. De hade tydligen ingen bemanning i deras verkstad på helger så den rara tjejen i kassan lät oss låna verkstaden av dem. Schyst! Åter igen visar Team Sportia på utmärkt kundservice! Nåväl… Väl i verkstaden såg det ut som att vi var anställda, för massor av frågor om hjälp fick vi, varpå vårt svar var något i stil med att vi inte var anställda 🙂 händiga som vi var bytte vi ekrar och lyckades med hjälp av ett väldigt lättanvänt och suveränt riktställ rikta upp våra ormar till hjul så de blev spikraka. (ett sådant ställ vill Kristofer ha!!) ingen känsla går upp emot att ha raka nyriktade hjul, lyx!! Så med nylagade och nysmorda cyklar rullade vi vidare i ett stekhett, soligt och ganska blåsigt Sverige. På väg mot Växjö, där vi ska hälsa på hos Martins bror, Erik. Mot Växjö passerade vi Frödinge och käkade byns specialité, ostkaka, precis utanför fabriken. Vi passerade även Astrid Lindgrens hemby, Vimmerby. Vimmerby centrum var en riktigt fin del av stan. Vi lyckades även komma över den sista vägkartan på våran resa! Med ~32mil och 3 och en halv dag kvar är det nu dags att krypa ner i sovsäcken, nattinatti allihopa!
Just nu sitter vi båda ilskna över att ytterligare en eker smällt av. Trodde det fanns en anledning till att man köpte dyrare cyklar men kvaliteten vekar vara undermålig oavsett hur mycket eller lite man betalar!
Ta’t lugnt där hemma, Vi fortsätter trots bistra miner!
Då var vi igång igen efter den dubbla vilodagen! Fantastiskt nog började dagen, när vi virrar runt i sthlm, att Krippe ser Lena Endre… Nån skådis i Wallander… Efter henne for Krippe och frågade om han skulle kunna få ta kort med henne! Men det slutade med en rejäl diss. Ut ur Stockholm for vi på våra velocipeder, lite osäkra på stadsplaneringen inne i stan, men helskinnad ur Stockholm – Södertälje var vi i alla fall! För det var just mot Södertälje vi cyklade och sedan tog av mot Nyköping där det var urmysiga vägar att cykla på!
När vi satt och käkade spaghetti bolognese så kom jag (Martin) på att det borde heta: Spagge med Bolego!!… Kul (!) humorn blir bara underligare och underligare…
Som avslutningsvis så hittade vi en badplats, 3 mil utanför nyköping, att tälta på som var en syn i sig!
Godernajten!
Hejsan!! Nu kommer vi att uppdatera vart vi har hållit hus i en vecka!
Nedanför Lycksele, mot Åsele, tröttnade jag och Krippe på den sjukt trista miljön. Myr, skog, myr, skog, så vi, lite spontant, beslöt oss för att lägga om rutten. Istället för att cykla via Östersund och sedan ner mot västkusten så körde vi ner mot Örnsköldsvik och slickade hela östkusten för att sedan därifrån köra mot Smygehuk.
Det var just i Örnsköldsvik vi träffade de goa glada campingägarna, Anita och Bertil! färden från Örnsköldsvik ner mot Härnösand var en syn må jag säga, eftersom vi cyklade längs med Höga Kusten och över den magnifika Höga Kusten-bron! Från Härnösand åkte vi till Sundsvall – Söderhamn – Gävle – Uppsala – Stockholm, för att väl i Stockholm skulle vi busa lite med min mor. För att när hon kom hem efter jobbet så står jag och Krippe plötsligt i köket och ”lagar” mat (då vi tidigare dag skrivit att vi var i Karlstad) 😉 Den minen på morsan var jäkligt rolig att se!
Nu i Stockholm har vi haft två vilodagar för att vila upp musklerna och ska tidigt imorgon bitti åka vidare söderut! Och för att inte glömma så slänger vi upp massa bilder!
Jag skulle vilja tacka Cykloteket i Täby för deras kundbemötande som är helt utomstående! På kort varsel (1dag) lyckades killarna i verkstaden reparera Kristofers cykel som på flygresan till Kiruna gick sönder, eftersom bagagepersonalen på SAS var ovarsamma. Reparationen innefattade byte av bromsskiva fram, montera tillbaka bortmonterat bromsok, byte av nav fram, alltså ekra om hela hjulet, samt ekerbyte och riktning på det skeva bakhjulet. Allt detta skötte de superbra!
Eloge till Cykloteket i Täby!!
Hejsan hoppsan! Vi har varit lite tröga med att uppdatera om vad som händer ute i sjumilaskogarna MEN vi har sparat ihop lite gottis till er! Vi har nämligen infört ”Veckans Ris och Ros”.
Veckans Ris får de bittra tjejerna på Rusta för att när vi kommer och reklamerar våra liggunderlag, som va kaputt, så är de sådana energitömmare samt surputtar så att man själv blev nästan knäpp, usch!
Veckans Ros får de glada goa cyckelgrabbarna på Team Sportia som små-sponsrade när Martin bytte ut sina däck, billigare däck och gratis slangar!!!
Att de även trimmade våra cycklar är något positivt som juryn tog med i bedömningen.
Dags att sova, godnatt!
Nu ligger vi i tältet och funderar på vad som hänt det senaste dygnet. Igår anlände vi till en liten fin och mysig camping belägen precis vid en sjö. Vi blev väl omhändertagna av paret som drev campingen ”EFS Prästänget” på ett utomordentligt sätt. Äntligen har vi tvättat våra illaluktande kläder men vi glömde bort vad torra kläder hette så vi tvättade av misstag alla kläder, så vi tvingades gå runt i enbart kalsonger. Men rara som Anita och Bertil var så öppnade de kyrkan på gården åt oss där vi spände upp torklinor för att hänga kläder på. De torkade tills nästa dag, för de som nu skulle undra. Vi småpratade lite då och då när vi stötte på varandra på campingen och de var nyfikna på våran resa. Så i eftermiddags bjöd de oss på fika och vi pratade samt berättade om våran resa. Vi fick även höra härliga minnen och berättelser de gärna delade med sig av. Minst sagt trevligt! Det kändes redan som om Anita och Bertil var mor/farföräldrar 🙂 mer godhjärtade, genuint snälla, glada och trevliga människor får man leta efter! Lite tråkigt att lämna campingen med dessa underbara och omtänksamma värdar som förtjänar oändligt med ”cred”.
Om ni, Anita och Bertil läser detta, stort tack för våran vistelse hos er på eran charmiga och mysiga camping!
BikingRugrats 