Dagens sköning!

Halloj! Vi har varit lite frånvarande i bloggandet ett par dagar men inte desto mindre har det hänt sjuka grejer nej!

Vet inte riktigt vart vi ska börja någonstans men vi kan väl börja med att för tre dagar sen så träffade vi en snubbe från Holland. Han berättade om sina vilda äventyr i Australien etc etc tills vi frågade hur länge han hade backpackat:
”tja.. 4 år nu, bor under en presenning”
(!) snubben är helt klart vrickad men vilken överlevare!

Från en galen Holländare så tältade vi samma natt i skogen. Vi hade samlat ihop lite blåbär till frukosten dagen därpå och skulle precis knoppa i våra sovsäckar inne i tältet. Plötsligt hör vi prasslande, tassande steg utanför tältet. Vi ligger helt på spänn ovetande vad som rör sig där ute och kort efter tassandet hör vi hur djuret skrapar sig mot ett träd i närheten! Är det en björn som kliar sig måntro…? Eller bara en ren?

Efter den sjuka upplevelsen under natten cyklade vi vidare MEN knappt utan mat! Det vi hade var 1 portion torrkäk och 1 Limpa samt en liten skvätt havregryn och de egenplockade blåbären såklart 😉 vi klarade oss på den maten fram till middag då vi lyckligtvis han till Coop innan dem stängde (10 min innan). Väl efter Coop knackade vi på grannhuset för att få fylla på vattenflaskorna men inte nog med det bjöd den trevliga herren oss på nyplockade hjortron som han hade plockat ute på myren dagarna innan! Hjortron ❤

Efter att ha träffat en galen Holländare, en hel härlig hjortronsnubbe så stötte vi på, under vår vilodag, en australienare som hade cyklat från Australien hit till Sverige… På 1,5 år!

Vi träffar helt klart annat typ av folk än i Stockholm men dagens sköning blir australienaren som tyckte att vi var galna att cykla med ryggsäck, fast vi kontrade med att han var knäpp som cyklat från Australien 😉

20120807-002957.jpg

Spöregn, biologer, landsväg och en armé av bärplockare

Från senaste blogginlägget har vi cyklat 27 mil och hamnat i en skog… Ah just nu tältar vi i skogen någonstans i närheten av Lycksele men vägen hit har varit händelserik! Det började under vår 11-mils etapp till Kåbdalis som slutade i totalt spöregn sista 2-3 milen och när vi väl kom fram till campingen, där vi skulle sova på vandrarhem, så finns det ingen reception (!) så vi börjar att knacka dörr bland de uthyrda stugorna och sån tur vi har så öppnar två st biologer som är ute och jobbar,  de erbjuder oss ett rum som de har över! De sjukt sköna grabbarna, på dryga 25 barre, erbjöd oss ett rum över natten (thank you Sven and Magnus!!).

Väl från Kåbdalis vare dags att dra vidare till Arvidsjaur och det var snudd på att vi cyklade de härligaste och vackraste vägarna hittills! Det var dem finaste vägarna.

Idag då så var vi äckligt slöa och har inte cyklat vidare långt men vi håller iaf planeringen 😉 någonting anmärkningsvärt är dock denna invasion, denna armé av thailändska bärplockare som åker förbi oss i sina skruttiga och fullknökade bussar, smått sorgligt att se.

Btw vi cyklade ut ur Lappland… Dock cyklar vi snart in igen men man e lite less på all skog!

Tjohey och ha det gött!

Miniturism i Abisko… ”Jävla piss, förbannade jävla piss-buss”

Vi tog en paus från vår resa och cyklade till Kiruna för att sedan slagga över och ta en buss till Abisko och ta oss en titt på Lapporten. Varför vi bara tar oss en titt och inte cyklar hela Kungsleden är eftersom att vi har kommit fram till att det är alldeles för bökigt att ta sig fram med cykel på vandringslederna… Sadface 😦

Hursomhelst så tog vi oss upp till Lapporten och sen skulle vi åka tillbaka till Kiruna MEN vi satt lite för länge i receptionen så vi missade skiten och fick tälta uppe i skogen….
Men tur det för på vägen tillbaka till Kiruna så fick vi samma förbittrade 740-ex-raggare-norrlänning som svor ”Jävla Piss” ständigt då vi kom med cyklarna 😀 förbittrade norrlänningar in our hearts!

20120728-000143.jpg

Svappavaara, någon som hört om det förut?

Morsning korsning! Efter några dagars bloggvakuum tänkte vi skriva lite igen. Får man gnälla så tänkte vi göra det. Vilken jobbig väg vi stötte på idag, sträckan mellan Vittangi och Svappavaara, 2,5mil. De höll på att lägga ny asfalt men än så länge var det bara en ruggigt ojämn väg av grus och sten. Väl framme i svappavara lade vi märke till att myggen inte syntes till, vad skönt! (till skillnad från tältplatsen i naturreservatet vid övre soppero). Det märks framför allt vid resning av tältet. Idag vid resning av tältet placerade vi oss strategiskt precis utanför Coop för att hänga på låset imorrnbitti och köpa lite frulle. En vilsen eller hungrig (?) ren knatade även förbi, stog och glodde på oss och knatade vidare. Den verkade gilla att hänga vid varuintaget på Coop… Eller så ville han hälsa på sina forna vänner i frysdisken? 😮

Dagen efter rullade vi vidare tillbaka till Kiruna även om det bara blev ca 6,5 mil cykling så sved den då det var mest uppförsbacke och kraftig motvind… Ska bli skönt att rulla från norrland snart!

Som ett litet bonusinlägg måste vi hylla speciellt en person i Idivouma som cyklade förbi oss i motvinden och en bit senare letade upp oss med sin bil, som han även har hakat på släpet på, och erbjuder oss skjuts i motvinden. Det tog emot att tacka nej men vilken schysst snubbe! Det händer inte Sthlm 😉

Hare gött!

Hellre fattig och rik på upplevelser än rik men fattig på upplevelse!

I skrivande stund ligger vi i tältet den vackra söndagsmorgonen och inser vilken knäpp dag det var igår. Det hela började med att vi kom till Kilpisjärvi i Finland, kl 17:00 svensk tid satt vi på båten mot Treriksröset, båten tog 25min följt av 3km fin och utmanande skogscykling. Vissa ställen fanns det spångar (smala trägångar) som ledde oss över våtare delar, så inget vinglande! Väl vid Treriksröset möttes vi av ca 50 italiano-finne-scouter och fullt vart det men när de väl pyst iväg så dunkade vi däcken i stenen, som skilde länderna åt, tillsammans med vår nyblivne skäggige skåning till vän som också skulle cykla Sverige!

Då vare bara att cykla vandringsleden på 1,1 mil tillbaka då, tänkte vi…. Njaaa… Farbrorn på båten, vi åkte med, sade att vi skulle kunna cykla 5-6km och leda cykeln resterande hälft. Vi höll inte med! Med cykel och tjugo kilo packning kånkade vi oss över stock och sten, upp på ett berg som var ett par hundra meters höjd, över stora stenrösen fyllt av mossiga, blöta stenar som var hala av regn. Som grädde på moset fick vi vada och ta oss över fjällbäckar och vattenfall. Allt detta skapade ilska som ledde till svordomar men vilka cykelstigar vi cyklade på de cirka 2 km som faktiskt var cykelbara, gudomligt! Ilska blandat med extas var en nödvändig blandning för att klara av sista biten. Som vi kämpade! Vi var fast beslutna om att slippa vakna morgonen efter och veta att man måste kämpa vidare på den stigen. Vi slog upp tält på en mysig kulle vid vattnet i Kilpisjärvi och somnade lika kvickt.

Kaboom.. Over and out!

Fjollträsk goes ultra-super-mega-träsk

Tjohey oh hå!

Klockan 08:30 på fredagen puttrade vårt lilla inrikesflygplan till Kiruna iväg. Grymt bra frukost på flyget (eloge till SAS) men det blev tristare när vi packade upp cyklarna på Kiruna Flygplats. Det visade sig att Krippes bromsskiva samt hjulaxel hade fått sig en rejäl kyss (elogen jämnas ut till +/- 0)
I samma veva märker Martin att han har tappat en skruv till SPD-klossen…

Hursomhelst så trallade vi upp till Karesuando med buss och fick oss en god natts sömn i vårt 99kr Ö&B tält som vi nu har rest på den finska kyrkans mark! 😀