I skrivande stund ligger vi i tältet den vackra söndagsmorgonen och inser vilken knäpp dag det var igår. Det hela började med att vi kom till Kilpisjärvi i Finland, kl 17:00 svensk tid satt vi på båten mot Treriksröset, båten tog 25min följt av 3km fin och utmanande skogscykling. Vissa ställen fanns det spångar (smala trägångar) som ledde oss över våtare delar, så inget vinglande! Väl vid Treriksröset möttes vi av ca 50 italiano-finne-scouter och fullt vart det men när de väl pyst iväg så dunkade vi däcken i stenen, som skilde länderna åt, tillsammans med vår nyblivne skäggige skåning till vän som också skulle cykla Sverige!
Då vare bara att cykla vandringsleden på 1,1 mil tillbaka då, tänkte vi…. Njaaa… Farbrorn på båten, vi åkte med, sade att vi skulle kunna cykla 5-6km och leda cykeln resterande hälft. Vi höll inte med! Med cykel och tjugo kilo packning kånkade vi oss över stock och sten, upp på ett berg som var ett par hundra meters höjd, över stora stenrösen fyllt av mossiga, blöta stenar som var hala av regn. Som grädde på moset fick vi vada och ta oss över fjällbäckar och vattenfall. Allt detta skapade ilska som ledde till svordomar men vilka cykelstigar vi cyklade på de cirka 2 km som faktiskt var cykelbara, gudomligt! Ilska blandat med extas var en nödvändig blandning för att klara av sista biten. Som vi kämpade! Vi var fast beslutna om att slippa vakna morgonen efter och veta att man måste kämpa vidare på den stigen. Vi slog upp tält på en mysig kulle vid vattnet i Kilpisjärvi och somnade lika kvickt.
Kaboom.. Over and out!
BikingRugrats 